Tio år senare - Australien

 Vågorna slog mot stranden och jag tittade ut genom fönstret och log åt synen jag såg. Jag gick ut i bara en rosa bikinitopp och en lång vit kjol. Den varma vinden tog tag i min kjol så den blåste upp och de hårstrån som smitit från min hårbulle smiskade till min kind. Jag gick ner  för den lilla trappan som lede ut från altanen till våran privata strand. Ja vi hade verkligen en privat strand. Sedan hör jag ett ljust skrik och ett högt skratt av Niall. Snart ser jag en liten flicka med långt blont hår komma springa mot mig med flaxande armar.

”Muuuum! Help me!!” skrattar hon och kastar runt min midja. 

”No I will not help you! It’s you who forced Niall to water” skrattar jag men gömmer ändå min sjuåriga dotter bakom mig när Niall kommer upp joggandes mot oss.
”Have you seen my dear daughter? She is like this long.” Säger han och visar upp med sin vänstra hand från marken på ett ungefär hur lång Sophie är.

” And has long beautiful hair like her mother” Säger han och kysser mig mjukt.

”But God, how disgusting!” skrattar Sophie och hoppar fram. 

”Here daddy! I’m here!”
”Did I hear something? Maybe a fish?” Svarar Niall.

”Not fun” muttrar hon och slår till Niall i magen.

”Okay sorry” skrattar Niall och lyfter upp Sophie i sin famn.

”You can always drive me to Agnes so we can play around” Säger hon och ler med sina valpögon mot Niall.

”Okay, pack your bag sweetie!”

Han släpper ner Sophie och hon springer in i vårt hus med ett stort leende på sina läppar. 

”It was nicely done” Säger jag och ler mot Niall samtidigt som han tar mina händer i sina.

”How are you? I mean you don’t have stomach pain? I remember when you were pregnant with Sophie” säger han oroligt. Men jag skakar bara på huvudet och ler. 

”I've been pregnant for only one month Niall” Skrattar jag och putar sedan bort honom. 

”Go now, the other can not be without their Irish friend  at a press conference”

Han suckar och sedan ler han. 

”I'll be home soon, miss you already”

Jag kysser honom och sedan går han till huset. Jag stannar utanför med mina händer på min mage tills jag hör att de har åkt. Då går jag in och tar mig till mitt och Niall’s sovrum. Massor med fotografier hänger på väggen. Bilder på mig och Niall genom åren. Bilder på Sophie genom åren och på Niall och de andra killarna när de tar i emot massor med priser genom åren. De är också tidning utklipp som finns med i tavlorna. Det står massor med olika texter på utklippen. 

Niall moving to Australia

Niall confirms that he will be father

Becca at the hospital and gives birth

One Direction's first child

Och det är bara några av de olika texterna som finns uppspikade på våran vägg. På sängen ligger dagens tidning som jag köpte i morse. 

One Direction say goodbye to their fans with the last album Goodbye.

Jag ler mot tidningen. Niall har pratat om det här i snart ett och ett halvt år då de bestämde allt. Jag är förstås ledsen att de ska sluta med sin karriär. De hade kommit långt och de var i toppen nu. Men det var också dags att sluta. Och om jag ska erkänna var jag riktigt glad att de inte skulle bli några fler signeringar jorden om. Inga flera konserter som varade i månader. Bara jag, Niall, Sophie och den lilla krabaten i min mage. Bara familjen Horan.


Nu var det officellt över med denna novell. Jag hoppas ni har gillat den och jag har redan börjat finslippat på min nya novell som jag kan säga kommer heta two directions Hoppas ni kommer fortsätta att följa min blogg och håll ögonen öppna mer om den nya novellen! /OneMoreDay