Hannah’s perspektiv:

 

Jag satt med boken i mitt knä och bläddrade i den och läste de roliga styckena, Louis kallade mig alltid för en bokslukare och jag antar att det var sant. jag älskade böcker och när jag fyllde 18 så hade Louis fixat så att jag fick välja 20 stycken böcker helt gratis på min favorit bokaffär. Jag la ifrån mig boken och gick till spegeln i våran hall medan jag väntade på att Louis skulle komma hem, han brukade komma hem senare när han var med sina bandkompisar och jag förstod, de var bästa kompisar så varför längtade jag så mycket efter han idag? Jag hade träffat Louis för exakt ett år sen när min mamma tvingade mig att följa min kusin på meet and great med One Direction för att hennes bästis hade svikit henne. En slinga av mitt mörkbruna hår hade rymt från bullen jag alltid hade uppsatt när jag bara var hemma. Jag suckade och tittade noga på min spegelbild och som vanligt tänkte jag varför Louis gillade mig just mig han hade ju så många tjejer runt omkring sig, så varför jag. Jag var ganska vanlig, hade aldrig riktigt fallit för nåt fangirlit, eller något annat för den delen heller. Jag liksom hade aldrig riktigt fattat grejen, jag hade lyssnat på One Direction någon gång, sett Justin Bieber’s film på bio och gått på Twilight breaking dawn part 1 premiär med kompisarna mitt i natten men jag hade aldrig fallit för något av de och aldrig hittade man poster i mitt rum av de när jag bodde hemma. Jag var bara Hannah, Hannah Carter en 18 åring som bara råkat följa med sin kusin av en slump till Meet and great. Som bara råkat snubbla och fumlat rakt in i Niall Horan och sett den mörka blicken av Louis och rodnat. Jag var inte den vackraste tjejen även om Louis sa att jag var det runt 100 gånger varje dag. Jag hade långt mörkt hår, blåa ögon. På sommaren vart jag alltid lite brun om hyn och jag hade alltid en svag röd färg på kinderna. Men jag var inte perfekt, för vem var det? Louis hade aldrig kallat mig perfekt, först hade jag blivit sårad då man alltid såg på filmer att killarna sa med sin sexiga stämma. 

”I love you, you're perfect and I will never stop loving you”

Men när jag var sjuk med 40 graders feber vågade jag mig att fråga varför och Louis hade skrattat och svarat med mjuk stämma.

”because no one is perfect, you are you and you can never change that , because I don’t allow that” 

Jag hade blivit alldeles röd i ansiktet efter det men kommer inte riktigt ihåg om det var för febern eller om jag rodnade. Jag hör senare en bil, motorn stängs av och små skrik och kameror som blixtrar utanför huset. Han är tillbaka! Jag kastar mig ner mot soffan och tar upp boken och slår upp den på måfå. Dörren öppnas och Louis kommer in. Som vanligt med sitt hår rufsigt från en svag sommar vind och i bara shorts och linne. 

”Hi babe” säger han när han ser mig i soffan.

”Hi Lou” svarar jag och lägger undan boken. 

”What are you reading? Harry Potter?” Säger han och ger mig en snabb puss på kinden. 

”Yeah” 

”Just because Zayn told you to read the books?” 

”Yes” svarar jag och ler. Zayn är en av mina bästa kompisar och han sviker mig aldrig, det finns inget han inte vet om mig och inget jag vet om honom. Jag älskar honom som vän och i början visste jag hur mycket Louis hatade att jag var vän med Zayn men min och Zayn’s kemi var en hel annan en min och Louis och det märkte han snabbt. 

”Well, he's still your friend” suckar han och går till en väska som hänger på en krok vid toalett dörren. 

”Were you with the others and talking about the holiday?” frågar jag när han letar i väskan efter något.

”Yes” 

”Soon you disappear again” mumlar jag.

”Uhum yes” säger han frånvarande.

”Louis? Is something wrong?”

”Well..Would you be angry if I said that some plans have been.. Changed?”

Han har kommit fram till mig igen och sätter sig på armstödet till soffan. 

”What do you mean? Are you not going to Hawaii?” 

”Yes we still going .. But we go earlier .. Already tomorrow”

Jag stirrar på honom och sedan kastar jag mig upp från soffan och känner tårarna bränna mot ögonlocken. 

”What! But you promised! Two weeks just you and me!”

”Yes but  I ca-”

”No, you promised! Promised! You're lying as usual!”

”I don’t lie”

”Why? You should always disappear from me. Either some stupid recording or .. Or”

”Hey, hey! Hannah, I will not disappear that's what I'm trying to say but-”

”No don’t speak”

”But” 

”No!” Säger jag argt och sätter mig i soffan och tar upp boken igen och börjar läsa igen utan att riktigt veta vart jag läser.

”Please, are you listening now?”

Jag svarar inte utan byter sida fast jag inte har läst klart än.

”Hannah?

Jag svarar inte igen och hör Louis sucka. Sedan kastar han ett kuvert ner i mitt knä. Jag tittar upp på han argt och hoppas att det syns tydligt.

”What is this?” morrar jag mot han.

”Happy one year anniversary” säger han och rycker på axlarna. 

För en stund funderar jag på att bara springa upp på vårt rum och inte komma ut förs senare ikväll men jag lägger undan boken utan att säga något och sprättar upp kuvertet.

”I swear I'll kill you if it's money” muttrar jag tyst men han måste hört det eftersom han skrattar lågt.

”Good, then I know that I will not die today”

Jag drar upp något litet som ett kort. Jag tittar på det och sakta tittar jag upp på Louis.
Wha..What?”

Viskar jag och han går iväg från mig, jag släpper allt jag håller i och kastar mig upp på hans rygg och skrattar högt.

”I'm going to Hawaii! With you!” Jag kysser hans kind och ställer mig på golvet igen och Louis vänder sig om och ler mot mig. 

”Did you really think I would leave you here? Without me? Who do you think I am?!” 

Jag skrattar och kysser han och går in i köket och drar ut en av lådorna och ser presenten och tar den och ger den till Louis.

”Here. Not as good as a Hawaii trip with you but ..” 

Han tar presenten och ler. 

”Just to see you is all I ask for” 

Såklart rodnar jag och putar till honom och har sliter bort pappret från den svarta lilla asken. 

”Is this what I think it is?” mumlar han för sig själv och öppnar den, en liten silver kedja med en berlock på ligger i asken. Louis tittar på halsbandet sen till mig och sen tillbaka på halsbandet med ett leende på läpparna. 

”This is just too much” säger han och drar halsbandet över huvudet och lägger berlocken mot sitt bröst. 

”How does it look?” Frågar han och höjer på sina ögonbryn.

”As usual, sexy”

Ett skratt lämnar Louis mun innan han börja kyssa mig, snabbt och passionerat. Mun mot mun, läppar mot läppar, tunga mot tunga. Jag vet inte hur länge vi står och kysser varandra innan jag känner Louis händer vandra ner för min armar och min höft. Han lyfter upp mig och jag lägger mina ben runt hans höft. Vi har inte ens slutat kyssa varandra medan mina händer drar omkring i  Louis hår mellan mina fingrar och Louis börjar gå mot hallen igen. Vänster och upp för trappan, till vänster igen och slår upp dörren till vårt sovrum, han kastar mig ner på sängen och börjar knäppa upp knapparna på mig tröja och jag vet vad som kommer hända samtidigt som jag drar av hans linne.


Welcome to two directions! Första kapitlet uppe! Vad tycks? :)/Onemoreday

 
 

4 kommentarer

hanin

16 Jun 2013 01:31

äntligeeeeeen! du är så bra på att skriva och aaaaaa jag vet inte hur jag ska förklara men jag VET bara att den här novellen kommer bli awesome

Julia

16 Jun 2013 10:03

Asbra!x

Sandra

16 Jun 2013 12:43

Fett bra Lisa, du måste lägga ut andra kapitlet snabbt!

Moa

16 Jun 2013 13:24

Åhh, längtat så mycket! Kommer bli så bra xx

Kommentera

Publiceras ej