Rebecca’s perspektiv:
Solen lyser i mina ögon medans jag står utanför flygplatsen i Australien. Celina står brevid mig och lutar sitt huvud mot min axel.
”Please promise me to call?”
”Of course Celina”
Hon suckar och en tår kommer ner för hennes kind.
”Don’t cry,okey” Suckar jag och kramar henne hårt.
”Y..yes I..I..I want to follow you home, I want to remove from the country, away from my parents, sisters and frie ..”
Hon tittar bort, och jag vet. Celina är mobbad i sin skola hon har varit det i snart ett år. Hon var rädd att jag skulle vara en av mobbarna men vi vart snabbt vänner och nu ska vi skiljas.
”I know but, I do not think you'd like Sweden, and I'll probably still start school in London ..”
Hon tittar upp och ögonen glittrar.
”Do not you think .. we could .. you know?”
”Go to London together?”
Hon nickar men innan vi hinner säga mera så kommer Quinn och säger att vårat plan kommer om några minuter så vi går in, efter 3 minuter så sprakar det i högtalarna att det har kommit.Jag kramar Linda och Celina hårt.
”I will miss you so much”
Linda kysser mig på kinden och Celina kramar om mig extra hårt.Jag går bort till Quinn och vi tar varandra i handen och vänder oss om och vinkar, Celina ler och gör ”Ring mig sen” och jag ler, sen ler jag mot gänget med paparazzies och ger en slängkyss mot fansen som står och skriker och jag och Quinn går med bestämda steg mot flyget.
Xander’s perspektiv:
Jag kastar en sten mot vägen och den studsar mot marken med en liten smäll, sista dagen utan massor med paparazzies. Jag suckar och tittar upp mot molnen, sedan ringer min mobil till och jag sneglar på den.Jag suckar och himlar med ögonen.
”Vad är det Jane?”
”Oj du svarade..Vad bra!”
Jag stönar och känner att den fria stunden är bruten.
”Vad Jane?”
”Kom till simhallen om en kvart”
”Simhallen? Kan du ens simma?”
”Haha, kom bara”
Jag suckar och vi lägger på jag tar min cykel och cyklar mot centrum där simhallen ligger. Jag kommer snabbt dit och låser cykeln vid cykelstället.Jag ser Jane när jag kommer mot trappan upp till träningsavdelningen i ett rosa linne med svarta tajts.
”Hi my name is Becca and I is in love!!”
Jag stelnar till och Jane brister ut i gapskratt.
”Haha du skulle sätt dit face!! Skoja!! HAHA”
Jag mjuknar upp bara av att se att Jane har skärsår på armarna, svart under ögonen och allmänt blek.
”Jane vad har hänt med dig?”
Hon mörknar och ryker på axlarna.
”Inget, jag hade väl tråkit..”
”Jane..vad..”
”Okej, jag är så arg på henne på Becca, hon tror att hon är bäst bara för hon är tillsammans med den där tö..tön..Ja du vet!!”
”Jane..?”
”Och så är hon så arg på oss och du bryr dig inte!!?”
Jag tittar arg och fräser tillbaka.
”Jag är jätteledsen över att hon och jag har gjort slut okej!”
”Nej du bryr dig inte!!”
”Lägg av Jane” Skriker jag tillbaka och går snabbt ut mot min cykel, men hör Jane bakom mig.
”Xander!XANDER!!!”
Jag vänder mig om och hon slår till mig på kinden.
”Vad tusan har hänt med dig?!”
Jane brister då tillslut i gråt och faller ihop på marken.
”Jag..jag..Hatar att du kommer förlåta henne..”
”Nej Jane jag..”
”NEJ!Du kommer glömma mig och gå till den där..Bitchen..”
Jag stirrar på henne och får tårar i ögonen, jag visste att detta skulle hända.
”Jane..Du är bitchen nu.”
Sen cyklar jag snabbt därifrån och lämnar Jane på gatan.
Jane’s perspektiv:
Jag sitter kvar på marken efter Xander har försvunnit.Jag bestämmer mig att sticka hem,hem till min nya lägenhet.Jag går tillbaka till omklädesrummet för att byta om men eftersom jag knappt hann träna innan jag bestämde mig att snacka med Xander.Jag knyter en dubbelknut på mina rosa skor och sätter in hörlurarna i mina öron.Jag kollar i min spellista och bestämmer mig för Timbuktu.Jag springer igenom gatorna och kryssar genom affärer och bilar.efter en timme är jag hemma, jag går trött till telefonen och kollar om jag fått något samtal, men som vanligt inget.Jag byter om till myskläder och tar fram en chipspåse och börjar små äta.Sedan går jag med darriga ben till köket och tar fram min sax och lägger den mot handleden och biter hårt i läppen och skär mig hårt.Tårarna börjar rinna och blod tränger fram.Jag får svårt att andas och kastar iväg saxen och springer in på toan.Jag har så ont och jag spyr ner i handfatet.Jag torkar bort svetten och går till mit sovrum, där dåsar jag av i sängen med handleden tryckt mot hjärtat.
Zayn’s perspektiv:
Jag vaknar och känner huvudvärken komma på en gång.Jag kollar på klockan halv tre, jag minns att jag somnade vid 9 imorse så jag har sovit bort hela dagen.Jag går ner och tar fram tre huvudvärkstabletter och sväljer dom snabbt, sen går jag och duschar och fixar mig.Tillsist ringer jag Perrie och hör hennes mobil vibrera i hennes sovrum.Jag går dit och ser henne sova i sängen, jag lägger mig brevid henne och kysser henne mjukt och hennes ögonlock fladdrar till.
”Zayn?”
”Hi babe, time to wake up”
Hon sträcker sig och borrar in sig mot min bröst.
”How you feel?”
Jag ryker på axlarna men det är en lögn igentligen, mitt huvud kommer snart sprängas och jag har lite svårt att andas. Men det säger jag inte till Perrie,såklart.
”And the boys..have you talk to them?”
Jag skakar på huvudet och ler svagt.Och borrar in mitt ansikte i hennes toviga hår.
”Darling you have to go out and have fun and not just take care of me”
Hon tittar upp och vi sätter oss upp.
”But..”
En knackning ryker oss ifrån våran värld och där står Niall med telefonen i högsta hand och ler stort Perrie hoppar upp och skriker till.
”OMG! Niall you are best!!”
Jag bara sitter och tittar från Perrie till Niall
”What’s happening?”
Perrie tittar på mig med ett litet rädd utryck men ser sig sen i spegeln och skriker till.
”Is..Is that me?”
Jag och Niall brister i skratt och jag hjälper henne att trassla ut allt.Senare går Perrie iväg med sina vänner och jag och Niall stannar kvar i huset.
”We need to talk to the other now Zayn”
Jag suckar jag visste det hela tiden att jag inte kunde ljuga för de andra, de har rätt att få veta.
”I don’t know how I can say it..”
”I go and check if they are at home, okay”
Jag nickar och så går Niall för att kolla om resten av killarna är hemma och jag sätter mig i soffan och hostar till och måste dra in massor med luft för att kunna andas normalt.Och min sista tanke innan jag somnar är att jag kommer dö om jag inte sticker till docktorn snart, men om jag håller på att ljuga om att allt är bra kommer jag aldrig dit.
Sådär ja! Nu har jag varit lat ett tag men nu ska jag försöka få till inlägget så att ni kommer få minst två inlägg per vecka! Så jag testar hur många som uppskattar bloggen, vi kör på 3+ kommentarer till nästa?
Kram
